Ännu en eminent föreläsare på årets Anhörigriksdag och tillika författare är Sofia Rutbäck Eriksson. Tacksamt nog får vi ta del av hennes klokskap och kreativitet och vi ser så fram emot hennes programpunkt kl 13:00 den 10e november.
Vill du veta mer om Anhörigriksdagen, så finns det fullständigt program och biljettinformation här >>
Här nedanför bjuder vi på ett utdrag ur senaste numret av Vi Anhöriga:
Sonens död fick henne att skriva om det ofattbara i att förlora ett syskon. I somras kom vuxendebuten ut – en feelgoodroman om anhörigskap. ”Som i ett vykort” fick ett överväldigande mottagande, och nu kommer författaren Sofia Rutbäck Eriksson till Anhörigriksdagen.
Det är en sprudlande glad författare som dyker upp på Zoomskärmen. Trots det långa avståndet känns det som att sitta i samma rum. Sofia Rutbäck Eriksson bor med man och barn i Luleå, där hon är född och uppvuxen. I slutet av vårt samtal gör yngste sonen Ture, 4 år, entré, hoppar upp i mammas knä och tar över intervjun.
– Jag behöver pjata, utbrister han.
Alltid älskat att skriva
Sofia Rutbäck Erikssons författarskap föddes egentligen redan när hon var barn och lärde sig bokstävlarna, som Fröding sa.
– Jag har alltid älskat att skriva från när jag var riktigt liten och började med fantastiskt gulliga och korta händelseböcker. ”Här är Ulla på en äng.” Slut!
Jag gjorde även en modetidning för lejon och andra djur, berättar Sofia och skrattar åt minnet.
Skrev till syskonbarnen
Länge fick det skönlitterära skrivandet stå tillbaka för akademiska uppsatser och jobbrelaterade texter. Men när Sofias syskon fick barn vaknade ett behov av att skriva berättelser till dem.
– Jag började skriva små häften som jag gav bort i present. Sen råkade jag, ganska mycket av en slump, få en av de här böckerna utgiven.
Det var Sofias släkting, optimistkonsulten och författaren Ingalill Enbom, som sålde in hennes namn till förlaget när hon själv hade tackat nej till erbjudandet att skriva en barnbok. Sånt
händer sig också i författarvärlden, och det var så det kom sig att Sofia Rutbäck Erikssons första bok gavs ut 2008, ”Elliot och den magiska resan till elefanterna”. Det gav blodad tand och Sofia började skriva mysterieböcker för barn i en serie om Maya och Zack. Totalt har hon gett ut ett tiotal titlar, varav tre om Maya och Zack.
Förlorade ett barn
Bilderboken ”Änglabrorsan” handlar om det svåra att förlora ett syskon. Den utkom 2018 och är även översatt till finska, danska, tyska och italienska. 2016 förlorade Sofia och hennes man själva ett barn i 36:e graviditetsveckan.
– Han hade ett hjärtfel som vi inte visste om. Det var vårt andra barn. När han dog hamnade vi i det svartaste hål man kan tänka sig. Vi överlevde enbart för att vi hade storebror Sixten. Han
hade mycket frågor, tankar och lekar. Jag ville skriva något för andra syskon.
Bearbetade sorgen
Boken blev ett sätt att bearbeta sorgen och samtidigt stötta andra i samma situation. Den har även köpts in av begravningsbyråer som ger den som gåva till barn i sörjande familjer så att de ska förstå att de inte är ensamma om det fruktansvärda.
– Jag ville visa att det är okej att leka och fantisera att man har en liten änglabrorsa som tittar till en. Sixten lekte väldigt mycket såna lekar. Jag ville hjälpa familjer att lättare kunna prata om sorgen och saknaden, och tänkte att det blir enklare om man har en bok att titta i, förklarar Sofia.
Text: Michael Nystås
Foto: Patrik Öhman
