En central men ofta osynlig roll i samhället
Begreppet anhörig används ofta inom vård, omsorg och socialt arbete, men vad betyder det egentligen?
Vem räknas som anhörig och vilket ansvar har samhället?
I Sverige finns uppskattningsvis över 1,7 miljoner personer som regelbundet hjälper, vårdar eller stöttar en närstående. Trots att anhöriga utför en stor del av den omsorg som människor behöver är insatserna ofta osynliga i samhällsdebatten. Samtidigt blir frågan om anhörigas livssituationer och hälsa allt viktigare i takt med att befolkningen blir äldre och vården ställs inför ökande utmaningar.
Vem är anhörig?
En anhörig är en person som har en nära relation till någon som behöver stöd och hjälp på grund av sjukdom, funktionsnedsättning, psykisk sjukdom eller ohälsa, missbruk eller hög ålder. Den som får hjälpen brukar kallas närstående, medan den som ger stödet är anhörig.
En anhörig kan vara:
- make eller maka
- sambo eller partner
- förälder
- barn
- syskon
- barnbarn
- annan släkting
- vän
- granne eller annan person med en nära relation
Att vara anhörig handlar därför inte främst om biologiska band utan om relation, ansvar och engagemang.
Anhörig eller närstående – vad är skillnaden?
Begreppen anhörig och närstående används ofta tillsammans inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten och kommunal omsorg. Orden kan verka synonyma i vardagligt språk, men inom lagstiftning, myndighetsutövning och professionell vård har de olika betydelser.
Exempelvis använder sjukvården ofta begreppet närstående som ett vidare begrepp och anhörig som ett snävare begrepp som avser den närmaste familjen. Den som tar emot vård eller omsorg kallas då för patient. I lagstiftningen kring stöd till anhöriga avses ett bredare perspektiv av en krets personer kring den som har behov av stöd, hjälp eller vård.
Det viktiga är att inte fastna i begreppen utan tydliggöra vem som avses i de olika sammanhangen.
En anhörig är den person som har en nära relation till någon som behöver stöd och hjälp. En anhörig är den som ger hjälp, omsorg eller praktiskt stöd.
En närstående är den person som tar emot vården, omsorgen eller stödet. Det är alltså den person som lever med sjukdom, funktionsnedsättning, psykisk sjukdom eller ohälsa eller hög ålder och som är i behov av hjälp från samhället och sina anhöriga.
Anhörigas omsorg: en av Sveriges största vårdinsatser
Mer än hälften av all vård och omsorg som sker i hemmet utförs av anhöriga. Utan deras insatser skulle stora delar av vård- och omsorgssystemet inte fungera.
Många hjälper en närstående med:
- personlig omvårdnad
- mediciner
- matlagning
- transporter
- ekonomi
- myndighetskontakter
- socialt stöd
- tillsyn och trygghet
Det handlar ofta om flera timmars arbete varje dag under många år.
Anhörigas omsorg är i grunden frivillig
Till skillnad från vårdpersonal har anhöriga ingen lagstadgad skyldighet att vårda en närstående utöver den omsorgsskyldighet som en vårdnadshavare har för minderåriga barn. Anhörigas omsorg bygger på frivillighet, kärlek och ansvarskänsla.
I praktiken ser verkligheten ofta annorlunda ut.
När kommunens eller regionens stöd inte räcker känner många anhöriga att de saknar verkliga valmöjligheter.
Anhöriga tar ett större ansvar än vad de egentligen har möjlighet att hantera eftersom alternativ saknas. Det påverkar anhörigas möjligheter till egen integritet, delaktighet i samhällslivet och möjlighet att fullfölja studier eller förvärvsarbete på heltid eftersom alternativ saknas. Det gör att gränsen mellan frivillighet och nödvändighet ibland blir otydlig.
Över en miljon svenskar är anhöriga
Rollen som anhörig är vanligast bland personer mellan 45 och 64 år, men anhöriga finns i alla åldrar. Även barn är anhöriga. Många kombinerar heltidsarbete med omsorg om en äldre förälder, ett barn med funktionsnedsättning eller en partner med långvarig sjukdom.
När en går ner i arbetstid eller lämnar arbetslivet på grund av sitt ansvar som anhörig påverkar det flera flera faktorer långsiktigt. Det påverkar bland annat inkomster, pension, karriär och den egna hälsan.
Forskning visar att många anhöriga själva riskerar stress, utmattning, sömnsvårigheter, hjärt- och kärlsjukdomar och psykisk ohälsa på grund av deras situation som anhöriga.
Anhöriga blir en allt viktigare samhällsfråga
Sveriges befolkning blir äldre samtidigt som fler lever längre med kroniska sjukdomar. Det råder samtidigt brist på vårdpersonal och många kommuner har svårt att möta det växande behovet av omsorg. Till exempel behövs det cirka 50 000 nya medarbetare inom äldreomsorgen fram till år 2030 enligt underlag från Socialstyrelsen. Den kommande demografiska utvecklingen visar tydligt, antalet personer som är 80 år eller äldre ökar kraftigt, vilket gör äldreomsorgen till den verksamhet där personalbehovet ökar mest.
Det innebär att anhörigas roll blir allt viktigare och central för samhället.
Många forskare beskriver anhöriga som en av välfärdens viktigaste men minst synliga resurser. Utan anhörigas arbete skulle kostnaderna för vård och omsorg öka kraftigt och många människor skulle inte kunna bo kvar hemma.
Många kommuner uppger också att det finns en fortsatt stor brist på tillräckliga platser på särskilt boende för äldre enligt uppgifter från Boverket och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR).
Den politiska debatten om anhörigas ansvar
Under de senaste decennierna har frågan om anhörigas ansvar blivit allt mer politisk. Samtidigt som samhället betonar vikten av anhörigas delaktighet finns en trend och oro över att välfärdens ansvar gradvis flyttas över på anhöriga.
Flera utredningar har pekat på att många anhöriga tar ett större ansvar än de själva önskar för att det offentliga stödet inte räcker till. Diskussionen handlar därför inte om huruvida anhöriga ska finnas, utan om hur samhället kan ge bättre stöd så att omsorgen ska bli hållbar för den närstående och anhöriga.
Diskussion bör också handla om hur anhörigas frivilliga åtagande kan bli en reell valmöjlighet. Valmöjlighet i praktiken ger anhöriga friheten att säga nej utan att den närstående blir utan nödvändig vård och omsorg, eller försörjning.
Rätten till anhörigstöd, eller som vi säger: stöd till anhöriga
Sedan 2009 har kommunerna ett ansvar att erbjuda stöd till personer som vårdar eller hjälper en närstående.
Stödet till anhöriga i Sverige började växa fram i mindre skala under mitten av 1990-talet. Den stora förändringen skedde den 1 juli 2009, då det blev lagstadgat för alla kommuner att erbjuda stöd till personer som vårdar eller stödjer en närstående.
Stödet till anhöriga kan exempelvis bestå av:
- avlösning i hemmet
- samtalsstöd
- anhöriggrupper
- utbildningar
- rådgivning
- information om rättigheter och samhällsstöd
Hur stödet ser ut varierar dock mellan olika kommuner, vilket gör att tillgången inte är likvärdig över hela landet.
Anhöriga är en bärande del av välfärden
Att vara anhörig handlar om betydligt mer än att hjälpa en familjemedlem. Det handlar om relationer, ansvar, omsorg, värdighet och livskvalitet, men också om ekonomi, arbetsliv, folkhälsa och hur den svenska välfärden är organiserad.
De flesta människor kommer någon gång i livet att vara anhöriga. Därför är kunskap om anhörigas situation inte bara viktig för den enskilda individen utan för hela samhället. Det vill säga: anhörigas hälsa och livssituationer är en folkhälsofråga.
Ett hållbart vård- och omsorgssystem bygger på ett nära samarbete mellan den offentliga vården och omsorgen och anhöriga. För att detta ska fungera behöver anhöriga få det stöd, den information och den avlastning som krävs för att kunna hjälpa sina närstående utan att själva bli sjuka eller tvingas lämna arbetslivet.
Samtidigt väcker detta en viktig fråga: hur mycket kostar det att bli sjuk? Kostnaden handlar inte bara om vårdutgifter, utan också om förlorad arbetsinkomst, minskad livskvalitet och den belastning som sjukdom innebär för både den som är sjuk och anhöriga. Att investera i stöd till anhöriga är därför inte bara en fråga om omtanke, utan också en fråga om samhällsekonomi och ett långsiktigt hållbart vård- och omsorgssystem.
Ett stöd i Anhörighandboken
I Anhörighandboken kan du bland annat läsa mer om olika situationer för anhöriga, anhörigstöd eller stöd till anhöriga, var du vänder dig i olika situationer och anhörigas rättigheter och skyldigheter.
Anhörighandboken är en webbaserad handbok med syfte att förmedla kunskap och råd inom frågor som rör anhöriga. Vi utvecklar innehållet kontinuerligt. Ambitionen är att handboken ska vara ett teoretiskt och praktiskt verktyg för alla anhöriga.
Anhörighandboken är inte fokuserad på någon särskild diagnos eller ålder. Det är en handbok som utgår från gemensamma behov som många anhöriga delar.
