En ny studie från Svenska kyrkan och Linnéuniversitet har tittat närmare på anhörigas upplevelser när de förlorat en närstående under pandemin. Eva Meakin, diakon, Anna Bratt, psykolog, och Ingrid Gustafsson, anestesisjuksköterska, har intervjuat anhöriga som berättar om hur det var att inte få ta ordentligt avsked utan tvingas ha visir och skyddskläder om man alls fick träffas. Att inte kunna mötas som vanligt har enligt forskarna fördröjt sorgeprocessen.
Pandemin skapade också skuldkänslor och grubblerier på hur ens närstående kunde bli smittad trots alla försiktighetsåtgärder. Svårigheter att få information från vården och bristande uppföljning tas också upp i studien, liksom frånvaron av ett anhörigperspektiv. Till forskarnas förvåning uttryckte flera intervjuade anhöriga en lättnad över att man under en tid inte fick vara fler än 20 på begravningarna.
Forskarnas arbete presenterades på en temadag om ”Församlingsliv i skuggan av pandemin” och uppmärksammades i en artikel i Smålandsposten den 10 mars. Artikeln finns online men tyvärr bakom betalvägg. Vi har därför valt att sammanfatta det viktigaste här.
Vill du ändå läsa den i sin helhet finns länken här:
Text sammanfattning: Michael Nystås, Foto: Hilda Frankki
