Debattartikel från Njurfunk 2/2022
1,3 MILJONER vuxna i Sverige vårdar, stödjer eller hjälper regelbundet en närstående som behöver det på grund av sjukdom, funktionsnedsättning eller ålder. Till det kommer många barn. Det handlar alltså om väldigt många människor och de flesta berörs någon gång i livet. De gör ovärderliga insatser, inte minst för samhället, som knappast skulle klara vård och omsorg utan dem, och det lär inte bli lättare i framtiden.
SAMHÄLLET MÅSTE därför ha ett anhörigperspektiv. Vård och omsorg försöker idag arbeta mot det som kallas individcentrerat förhållningssätt, där patienten är i centrum och ska ges delaktighet och inflytande över sin vård. Det är mycket bra, men det räcker inte. Det är en lång väg kvar tills vi har ett fullt ut infört anhörigperspektiv.
