Bland anhöriga till personer med allvarlig psykisk sjukdom finns många som upplever fördomar och diskriminering. Det här så kallade familjestigmat har bland andra Mats Ewertzon, forskare vid Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka), tittat närmare på. Forskningsstudien kartlägger hur anhöriga upplever familjestigmatisering, och hur de försöker hantera situationen.
– Våra fynd visar att man vill vara öppen om familjens situation. Men när man berättar för vänner och bekanta möts man av fördomar, negativa kommentarer och kritik, säger Mats Ewetzon i en intervju med Nka.
De anhöriga anser också att vårdkontakterna kräver mycket energi. De upplever att vårdpersonalen inte visar någon förstående för deras situation och behov av stöd, och att deras erfarenheter inte tas på allvar, och att viljan att samarbeta med vården inte får gehör.
– När andra inte vill lyssna eller ta del av deras erfarenheter tystnar de anhöriga. Andra konsekvenser är till exempel att man undviker restauranger, resor och liknande för att slippa kommentarer eller viskningar.
Det blir en ond cirkel mellan hopp och förtvivlan. Och slutsatsen forskarna dragit från studien är att personal inom den psykiatriska vården behöver ändra sitt bemötande för att undgå att bli en extra börda för de anhöriga.
– Personalen måste också uppdatera sina kompetenser och färdigheter och inkludera stödåtgärder för de anhöriga. På så sätt kan den onda cirkeln brytas, säger Mats Ewertzon.
Texten är baserad på en artikel från Nka. Du läser hela artikeln på deras webbplats.
