Debattartikel från Altinget 230418
När stödet till människor med sjuk- och aktivitetsersättning inte räcker till tvingas deras anhöriga bära ett ännu tyngre ekonomiskt ansvar. Det menar Ann-Marie Högberg, förbundsordförande Anhörigas riksförbund.
Anhörigas riksförbund har slagits för anhörigas rättigheter och villkor i 27 år. När vi nu möts på förbundskongressen i Uppsala den 21–22 april kan vi konstatera att våra frågor är mer aktuella än någonsin.;
Kostnadsökningarna högre än ersättningarna
En stor fråga som har varit på dagordningen i vinter är ersättningen för människor med sjuk- och aktivitetsersättning. Den har räknats upp rekordmycket på grund av inflationen. Ändå blir den här utsatta gruppen allt fattigare eftersom kostnadsökningarna är högre än ersättningsnivåerna, konstaterade Försäkringskassan tidigare i år. De som drabbas hårdast är de som har små ekonomiska marginaler, hög försörjningsbörda och svårt att påverka sin inkomst. Det hörs få rop på nödvändigheten av kompensation för dem på samma sätt som för el- och bränslepriser, även om de förstås också kan vara en stor ekonomisk påfrestning för en del.
Vi hör varningsrop från skolmåltidsverksamheter att det går åt mer mat i skolorna, särskilt inför och efter helgerna.
En annan grupp som knappast ens nämns när de försämrade ersättningarna i socialförsäkringssystemen tas upp, är anhöriga, trots att det är en stor grupp som i hög grad påverkas. Det handlar om barn som tvingas leva på en väldigt knaper nivå, där fritidsaktiviteter som kostar något är otänkbara med kompisar, och där det till och med kan vara ont om mat på bordet därhemma.
Vi hör varningsrop från skolmåltidsverksamheter att det går åt mer mat i skolorna, särskilt inför och efter helgerna. Det handlar om partners som måste stå för en större del av familjens försörjning med de försakelser det för med sig. Det handlar om föräldrar, syskon och andra anhöriga som måste gå in och stödja ekonomiskt för att det alls ska gå att klara livets nödtorft.
Anhöriga tvingas lägga om livet
Det här är ytterligare en negativ ekonomisk konsekvens för anhöriga utöver risken att missa karriärmöjligheter, gå ner i arbetstid eller sluta arbeta helt för att klara sin anhörigsituation. Det är helt ohållbart och oacceptabelt.
Riksförbundet FUB kräver att sjuk- och aktivitetsersättningen ska följa löneutvecklingen och inte prisutvecklingen, som nu. Den nuvarande metoden har lett till att grupper som är beroende av dessa ersättningar har släpat efter i mycket hög grad under de senaste 15–20 åren.
Mellan 2003-2020 har medellönen ökat med 52 procent medan sjuk- och aktivitetsersättningen bara har ökat med 29 procent. I dagsläget, med en prisutveckling som är snabbare än löneutvecklingen, kan det få negativa konsekvenser. FUB visar på att den modellen fram tills nu har resulterat i ett allt större gap mellan löntagare och de som är hänvisade till socialförsäkringarna.
Dags att protestera
Tyvärr har regeringen lagt ner den utredning som skulle syfta till att ge bättre ekonomisk trygghet och jämlikhet för dem som på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning inte kan arbeta som andra. Bättre ekonomiska förutsättningar skulle förstås ha underlättat även för anhöriga. Det är därför dags för oss anhöriga att protestera mot att vi blir samhällets mjölkkor, när samhället sviker.
Text: Altinget.se
Bild: Pixabay.com, inte Altinget.se
